dans, utan någonstans

Åh nej. Vad är det som händer? Hela dagen svider det bakom ögonen. Man känner sig olustig. Man råkar sätta på håkans skiva och vill bara skrika att

"ROMANTIK ÄR SKIT!!"

Reparation, dåligt eller nödvändigt?

Kvinna, 40 år, tre barn. Lever i ett måttligt lyckligt förhållande men sin man, 42. Reparation? Något att tänka över.

Kvinna 16 år, inga barn. Är i hop med en måttligt kul kille, 19. Reparation? Nej.

Hur kan man, som 16 årig snygg och underbar kvinna vilja "reparera det jag har med min pojkvän" och mer eller mindre samtidigt tråna efter en annan? En tjej "som kan få vem hon vill" kan oftast inte få vem hon vill. Men alla som känner henne, vet hennes namn och har hört talas om henne, och hon har inte svårt att få kilalrs uppmärksamhet. Hur kan hon nöja sig med måttligt?
Alltså, det är ju helt ok om man som 40+ årig kvinna är rädd för att lämnas ensam och gillar tryggheten i ett förhållande försöker reparera det, tänker på alternativa möjligheter för kommunikation, sexliv och passion. Försöker väcka kärleken till liv. Men den 16 åriga kvinnan har ingen anledning till att se alternativa tankebanor.
"Han är jättefin när man är ensam med honom"
"Han är underbar när Djurgården vinner"
"Han kommer med roliga idéer när han träffar Pelle"
"Han är kåt när han är full, då har vi sex."

Men om man gråter nrä man ska ha sex, och om man är rädd för att sätta ord på sina tankar, med risken för att de ska komma ut ur hjärnans tomrum och därför skall höras och bli mer sanna, då är det något som gått fel i utvecklingsprocessen. Om man super sig full på wisky i sin ensamhet och egentligen inte vågar prata om saken för att man tror att "undvika är bra" så är det dags att sätta på en sentimental låt, skriva ner en private to-Do list och göra slut.

Hur många gånger har jag inte sagt "du är inte 40+ med tre barn och i behov av tryggheten att slippa dö ensam" eller "du kan inte vara rädd för att prata om det med anledningen att tankarna då blir till ord och därför verkliga". Man måste ta till vara på kroppens egna "signaler" så som undvikelse, tårar eller förnekelse.
Man kan heller inte vara tillsammans med någon om ett händelseförlopp ser ut såhär;

sms från y; vill du se sthlm vakna med mig inatt? solen går upp klockan 4.
tankar i x:s huvud "jag har ingen bra förklaring till min pojkvän för att få träffa y. Det skulle inte funka att säga 'kul grej'"
sms från x; jag kan inte tyvärr. Vi ska ha gäster.

I mean. come on. Even if I don't approve with what she's doing - neather to her boyfriend, nor to herself - but to come up with silly ideas about having guests are just redicullus. Jag vill inte att hon ska beblanda sig med y heller, då han är ett mega-svin som är metalt otrogen mot sin jättefina tjej hela tiden, men det hon gör mot sig själv är förödande.


Wake up, and brake up.


RSS 2.0