En natt jag hoppas varar.
Att förvandlas till en fågel om nätterna är fantastiskt. Att sväva över världen och vänta på att tunnelbanekvinnan ska sjunga "nästa; världen" är som en alldeles levande dröm. Jag lever i den, men upplever verkligheten. Jag vill aldrig vakna.
Att sjunga utan toner. Att få leva utan tyngd. Att sakna men att veta.
Jag vet.
