Härligheten.
Det sköra, oväntade.
Jag fick ett cancerbesked igår. Inte till mig själv men för min bästa väns pappas räkning. Det får en att fundera. På det enkla och det oförutfattade, som ingen av oss kan förutse. Saker som sker högt över våra huvuden och i våra kroppar utan orsak och förklaring, eller i alla fall utan den orskaken och förklaringen som sträcker sig i vårt förstånd.
Man inser att livet är skört. Oförutsägbart. Och har outgrunliga vägar för alla oss olika männiksor.
Mitt liv går nu i spåret på heltidsjobb och logistik. Mycket trötthet, rastlöshet, sommarhetta. Sommarhetta som jag inte får ta del av. För den är där ute, menj ag sitter här inne. Sommaren rasar, och jag hänger inte med. Veckan är en transport till helgen, och helgen glider fram i högsta tänkbara knop.
Jag känner en sorg någonstans, i kroppen tror jag. Det bränner i tårkanalen, men eftersom det är så varmt så har det blivit torka.
Uttorkad. Uttråkad.
Har under lunchen legat i gräset med solen brännade i ryggen. Efter 10 minuter utomhus känns allting bättre. Jag känner kärleken igen. Den bränner och värmer. Så vill jag ha det.
Man inser att livet är skört. Oförutsägbart. Och har outgrunliga vägar för alla oss olika männiksor.
Mitt liv går nu i spåret på heltidsjobb och logistik. Mycket trötthet, rastlöshet, sommarhetta. Sommarhetta som jag inte får ta del av. För den är där ute, menj ag sitter här inne. Sommaren rasar, och jag hänger inte med. Veckan är en transport till helgen, och helgen glider fram i högsta tänkbara knop.
Jag känner en sorg någonstans, i kroppen tror jag. Det bränner i tårkanalen, men eftersom det är så varmt så har det blivit torka.
Uttorkad. Uttråkad.
Har under lunchen legat i gräset med solen brännade i ryggen. Efter 10 minuter utomhus känns allting bättre. Jag känner kärleken igen. Den bränner och värmer. Så vill jag ha det.
