Svartsjuk?? Jag??

Eller..??? Åh, jag vet inte vad som är fel på mig. Allt går så fint och bra och smärtfritt och fantastiskt mellan oss, men ändå måste jag haka upp mig på saker. Det är som att jag ständigt söker efter att tracka ner på mig själv och jag förstår inte varför. Igår pratade vi och jag hörde div. historier om ms. X, och jag lixom... Vet inte... Föll i mörker.
Den största skillnaden mellan oss är att han har erfarenhet av tidigare förhållanden och.. det har inte jag, på samma sätt alla fall. Jag har nog aldrig varit kär. Jag har kanske inbillat mig någonslags attraktionskärlek, men jag har aldrig varit kär, förän nu, och då måste jag förstöra. Jag är livrädd för att det ska ta slut. Att det underbara ska ta slut och att min fjäril ska flyga ut. Jag vill verkligen inte det, men varför, varför varför varför sitter jag då och lixom draaas till ms. X facebook-profil, och bilder och lixom på något sätt skadar mig genom att se att.. ja, han hade kanske det vi har med henne också.
Han är den riktiga första kärleken för mig, men jag är inte det för honom. Jag vill inte bara en lill-tjej i mängden. 
Eller.. Tankar på att hon har varit där. Legat i samma säng, kysst honom i dörröppningen, sett på film i samma soffa. Och jag vet inte varför det stör mig.. men... AAh!! Är det svartsjuka??! Jag vägrar vara den svartsjuka typen! Det är min mardröm! Vad ska jag göra??

Hjälp mig syster.

Jihuuuu

Hallå! Ding dong! Livet är bra. Livet är en skönhet, när man får som man vill och när sommaren knackar på fönstrerrutan och säger "hej! ska du med ut en sväng?". Klart man ska med!

Nu, om bara 40 minuter lämnar jag in mitt absolut sista skolarbete. Mitt absolut sista skolarbete. Smaka på den va. Helt jävla fucking unbelievable.

Sen i kväll är det middag och fest med sköna hönor och imorgon åker jag till systern min, som jag saknat så. Vi ska mysa, vi ska gå på stan. Vi sa sitta hemma. Vi ska vara. Vi ska fira födelsedag. Vi ska fira livet. Du och jag nina. Och Elinor såklart. Jag längtar så.

Jag är kär. Kär och lycklig. Vill bara dela min känsla med datorn och cybervärlden, och kanske någon som skulle läsa. Eller det kan kvitta, om någon läser alltså.

"Vi skulle aldrig bli vuxna, för livet är ingen lek.."

men nu är det det. Nu är livet den allra skönaste sång och den roligaste leken på länge.

Tjihooo. Nu kommer jag!

Tänk att ingenting kan få vara enkelt.

I'll always remember I love you
My teardrops won't let me forget
Each tear is a wish to be near you


Att sakna.
Att känna krav på att klara allting själv.
Att vilja fly.
Att längta.
Att hata verklighetspolisens vars ord ekar under takbjälkarna.
Att gömma sig under täcket för att slippa höra.
--------------------------------------
Att frysa i ensamheten.
Att svettas tillsammans.
--------------------------------------
Att känna avståndet.
Att hata 50 mil.

RSS 2.0