riverblood

åh fy fan vad det plötsligt var skönt att vara ensam! har suttit hemma hos j hela kvällen och visste sendan inte om jag skulle åka till M eller far. Fan, denna ständiga jävla ambivalens i att inte veta var man ska sova. var man har sitt hem. det är fruktansvärt jävla skit jobbigt. när jag tänker att jag ska åka hem har jag tre ställen att välja mellan. Papppa, mamma och M. Men ingenstans känner jag mig hemma. "Hem" är inte hemma. Hos pappa har jag de flesta av mina kläder, men hos mamma har jag alla de där viktiga sakerna som man bara behöver ibland, typ viktiga papper eller nästa karta p-piller osv. hos M finns ju inget som är mitt, men kärleken. uppvaknandet bredvid den man älskar och helst av allt vill vakna upp bredvid och hälsa den nya dagen välkommen med. Den man sover ihop med, låter sin kropp värmas utav och huden. Huden, den varma, väldoftade manshuden. mmmmm. den är oslagbar.
så nu sitter jag hemma hos M, han är inte hemma själv, men jag sitter här och har kokat lite te och äter hans kakor. det känns underbart att vara helt ensam! lägga en fis. hosta utan att någon hör. det är bara, bara jag. såhär ensam har jag inte varit på länge. Mer sånt!

Jag skulle verkligen behöva flytta hemifrån tror jag.

so long.