riverblood

Nu har Nina åkt. Hon har farit till Madrid och tenderar att stanna där i tre måndader. Tre månader är ingenting. Tre månader är så jävla lång tid. Jag saknar dig redan.
Min syster är nog den finaste som vandrar på denna jord. Den vakraste och bästa systern som betyder så jävla in i helvette mycket för mig. Jag skrev i min dagbok nån gång "det finns inte ord för hur mycket jag älskar min syster", och även om det är en överanvänd mening så är den sann. Jag har så många gånger velat skicka nått låt eller filmcitat till henne, men det... har lixo inte funnsts något tillräckligt bra..

Jag känner mig så ensam nu. Det är inte det att jag inte ville att hon skulle åka, eller att jag inte kommer klara mig, utan mer att ensamheten nu är ett större faktum än tidigare. Jag önskar verkligen henne allt gott hon kommer åt, verkligen - det är bara det att det kan kännas svårt, ändå menar jag..

Nina, det finns inte ord för hur mycket jag älskar dig. Jag hoppas verkligen att du får tre fantastiska månader och allt sånt där.

Moj.

Idag har jag haft en sån där pang-dag, som man nästan aldrig har men älskar när man får. De dagar när man pendlar lagom mycket i humör och när man känner sig helt-okej-snygg och när man mår lite bra i själen. En sån dag har jag haft idag.

Vaknade först 05.30 och fick (dock, allt kan ju inte vara perfekt) lite ångest över att jag bara skulle få sova två timmar till när det kändes som om jag bara sovit tio minuter. Vaknade sedan igen 07.15  (efter att än en gång drömt att jag var kär.. vad är grejen lixom?? jag är redan desperat och man lös, varför göra narr av mig? va, drömjävlar.) och väckte systra mi med lite skrik. Sedan gjorde hon frukost åt mig medan jag sov lite till. Klädde sedan på mig och blev så posetivt överaskad av grapefruit, ägg och annat gott. Tyvärr fick frukosten en annan vändnng när jag insåg att det inte var en 100% söndagsfrukost utan blev tvungen att rå-kubba till bussen och hinna precis.. Åkte sedan till Kärrtorp för att orientera på skolans obligatoriska friluftsdag.. Vi power walkade i cirkus en timme och letade kontroller i skogen. Det kändes verkligen över-nyttigt och helylle, men ändå jävligt skönt. Enda till det blev (lixom alltid) osämja i gruppen... Jag vet inte hur länge till jag pallar det, bägaren is about to rinna över...eller va?
Sedan var det lite snylltande av matsäck och urinvägsinfektion innan jag åkte till skolan för att få en väldigt questionable blick av en viss Freddy och för att kopiera några papper (skulle egentligen hämtat lite mojs i skåpet men jag hade glömt nycklarna. jävligt ovärt..) för att sedan åka hem till systra mi. Vi drack lite kaffe, disskuterade böcker och rädslor, och hjälptes åt att packa hennes stuff som vägde litttttte för mycket..

Sedan har jag gosat med katter, träffat mormor och kusiner en stund, städat i köket och dushat. Känns jävligt bra.

Nu ska jag ge mig på att skriva en föreställningsanalys och kanske vila en stund innan det blir en fantastisk kväll med min absolut bästa vän genom alla tider - systern.

Hoppas att världen får en fin kväll!

Ja, eftersom jag förändrar eller försöker förändra allt annat i min omgivnng så tänkte jag starta fresh med en ny blogg också. 

Namnet på bloggen är inspirerat av låten
 -  Bleed a River Deep
av Ed Harcourt.

Ed får min livsgninsta tillbaka..

Just nu är jag in desperate need of a man..
Jag behöver bekräftelse från någon annan än mina tjejkompisar och pappa. Jag behöver en hårthänt man som hånglar upp mig mot en vägg, eller en varmt kropp med tung andning bredvid mig i sängen. Eller kanske en manstyngd på min kropp i gräset. Jag behöver något som gör en pirrig och avslappnad i kroppen på samma gång. Jag behöver någon som inte är som jag. Jag behöver den förändringen som jag söker i allt annat. Det tjänar lixom inte så mycket till när det enda man ändå letar efter är bekräftelse, närhet och kärlek.

Nina åker till Madrid snart och jag vet inte hur jag ska klara mig uta´n henne så länge. När jag sitter där och börjar känna och tänka att ingen gillar mig och att alla som umgås med mig tänker "hon kan vara ganska jobbig ibland" och när jag behöver något tryggt att luta huvudet och tankarna mot kommer hon inte finnas där längre. Även om jag vet att hon finns endå på något vis, så är det inte på samma sätt, och hon är definitivt inte lika tillgänglig som förr och det kommer kännas svårt. Men jag önskar den kvinnan allt gott hon kan få!

Annars i livet så har typ fjärde veckan i årskurs två precis börjat och det känns lite.. jag vet inte... men ganksa jobbigt är det redan och det är inte så lätt att hålla humöret uppe..

dare to hope
eller hur var det..?