riverblood

Å så sitter man här igen. Söndagkväll, klockan närmar sig tolv och man fryser lite. Tänker att "jag borde legat i min stora varma säng för sjukligt länge sedan om jag ens ska ha en intention att vara i tid för att slippa mr ljungs mesiga utskällning i morgon bitti". Men jag är inte förvånad. Jag förvånar inte mig själv längre. Jag vet inte om det är sorgligt eller inget alls, men jag blir inte förvånad av mitt beteende längre.

Hade en mysig kväll igår med lite middag/schlager-whatever. Trevligt...

Nu flyter tiden på som brukligt runt våren. Eller, som brukligt för mig. Jag förundras av vissa människors beteende, blir irriterad på andras, stör mig på en tredjes och blir helt fly-förbannad-och-galen på en fjärdes. Samtidigt som jag är livrädd för naturen och temperaturen. Samtida till detta blir jag svimfärdig av mårten gås och tänker mycket på andra i min närhet. Vissa som verkar lite låga, vissa som saknas en, vissa som man vill bli av med, och vissa som man inte har, aldrig haft, men saknar ändå. Och vissa som kommer hem på onsdag. :)

Jag har inte tänkt så mycket på länge. Förut brukade jag analysera sönder mitt eget och andras liv på en inandning och ta ett steg längre på en utandning. Men jag orkar inte längre. Eller så kanske det inte handlar om att jag inte orkar lika mycket som att jag inte behöver.

Nu ska nått bara hända, så jag kommer ikapp moder jord.

later!