Sorgebarn

Igår kväll gick du mot mig och jag minns att jag tänkte att plötsligt ändrade världen färg.
Jag undrades vad som komma skulle medan du kom närmre mig och mitt väsen.
Min hjärna arbetade länge och väl och försökte placera alla minnen och tankar på förgångna tider.
Hon försökte ordna och sortera ett material utan kanter.
Plötsligt stod du precis framför mig och andades samma luft som jag
men jag tror att jag var i en helt annan värld
Du såg på mig och läste mina läppar medan de formades till ord
Du såg på mig och läste mina ögon medan de motstridigt förmedlade känslor
Du var tyst när jag andades din luft men talade innuti mig
Som en våg mot en miljon oändligheter sten la du din hand mot min kind som så många gånger förr
Du strök min hud med din lagom svettiga hand emedan jag flög till ett obefintligt gömställe
Hur mycket jag än försökt att lämna dig i en annan hand har jag aldrig lämnat dig som jag gjorde då
När du strök din hud mot min med endast svett som mellanrum

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0